Jonathan Johansson "En hand i himlen" [2008]


Det här är kärlek det.

Idag fick jag miljöpartiets interna medlemstidning Grönt i brevlådan. Intressant läsning. Särskilt intressant var Örebros kommunalråd Fredrik Perssons (mp) inlägg om att bygga om partiet.

Det har nu i flera månader, enda sedan Maria Wetterstrand (mp) outades som lite mer EU-vänlig än hon var tidigare. inläggen om hur förhatligt partiet har blivit har duggat tätt från många håll. Själv har jag länge velat säga en del om hur dåligt debattklimatet blivit i partiet, men det är en annan historia.

Persson menar att han inte känenr igen sig i Miljöpartiet. Den politiska profilen har blivit suddig. Man har gjort ett stort antal mått och steg för att anpassa sig till socialdemokratin, samtidgt som man förbiser gräsrötter, kommunalpolitiker och landstingspolitiker.

Självklart har Persson en del poänger, men som många andra som kritiserar den nuvqarande utvecklingen verkar han helt tom på svar gällande vilken riktning partiet istället skulle ta. Han pekar på sin egen hemkommuns samarbete med borgarna som ett exempel på hur missriktat samarbete med sossarna i riksdagen är, men självklart utan att redogöra hur detta samarbeta skulle kunna överföras in i riksdagen.  Hans svar är att vi ska välja mellan olika politiska konstallationer innan vi bestämmer oss. Jag undrar hur det skulle gå till? Vissa miljöpartister verkar se vår rörelse som existerande i något slags undantagstillstånd, där vi inte är budna av andras viljor och planer. Jag undrar också om inte Persson skulle kunna redogöra hur en sådan samverkan med den moderatstyrda alliansen skulle kunna se ut, och vad i den politik som denna för nu som han känenr att han själv och partiet vill ställa sig bakom.

Faktum är att vi är helt beroende av andra partiers välvilja och inte minst av de faktiska förhållanden som råder i det politiska landskapet. Att vi skulle kunna inleda ett samarbete med den moderatalliansen i dagsläget är väl inte särskilt troligt. Visst kan man tänka sig ett scenario med sverigedemokraterna i riksdagen, och det är nog bra om alla miljöpartister faktiskt förbereder sig för en sådan eventuell situation. Men att för den saken inte inleda något samarbete med något annat pparti inför valet 2010 tycker jag inte är någon bra idé. Att som Persson skriver samarbetet dessutom är ett år för tidigt förstår jag inte alls. Skulle det vara bättre om vi började senare? Vad väntar vi på?

Jag är inte särskilt upphetsad över det nya samarbetet med socialdemokraterna och vänsterpartiet. På sin höjd är min magkänsla något ljum. Den katastrofala premiären hade endast kunna räddats av en intensiv och uppskruvad mobbingkampanj från socialdemokraterna för att straffa ut vänsterpartiet och göra det smalare samarbetet trovärdigt. Det hade å sin sida kunnat äventyra hela den planerade triumfen efter riksdagsvalet. Jag tror man måste se det som en rävsax, men med potential att bli ganska bekväm. Vi väljer varken sossarna eller vänstern för att vi är lika, eller för att det är det vi skulle gjort i den bästa av världar. Vi väljer ju denna väg för att det är den minst onda av onda ting.

Persson känner som sagt inte igen miljöpartiet. Att miljöpartiet förändras trodde jag var något bra. Vi pratar ofta om att vi är en ung rörelse med en dynamisk ideologi. Betyder inte det också att vi förändras. Många verkar dock bara tycka om förändringar om de är precis i den riktningen de själva vill. Jag har inget emot det, så länge man faktiskt deklarerar vad man vill, inte bara vad man inte vill. Är det så att man anser att status quo är det bästa läget för partiet, så är jag rädd för att vi blivit lika dgmatiska som våra antagonister både åt höger och vänster. Kalla den hållningen för vad du vill, men inte är det radikalt hur som helst.

Andra bloggar om: miljöpartiet, fredrik persson, valet 2010, socialdemokraterna, alliansen, vänsterpartiet

Ipred är verkligen ren idioti. Jag kan sypatisera med artister och kulturskapares önskan att kunna leva på sin lön. Men att vända detta mot konsumenterna, de som skulel göra någonting sådant möjligt, är helt bisarrt. Detta medan till exempel internetleverantörerna, som de facto möjliggör fildelningen, står helt fråa från både skuld och ansvar. Dessutom verkar vissa personer inom kultursektorn leva på en slags myt om att de skulle bli rika om fildelarna bara blev åtalade i domstol. Men svara mig, när fildelade du senast Stefan Sauk?

Kultirbranchen i sig är helt efter i utvecklingen. Mest efter är filmbranschen. Det känns magstarkt att denna branch ska få någon slags polisbefogenhet när man inte på något vis har försökt möta marknadens krav. Jag skulle vilja ha ett exempel där jag kan köpa fil elektroniskt och se på den hemma där jag också äger filmen. Mig veterligen finns inte denna möjlighet lagligt.

Lösningen är altså att lagstifta bort problemen, så konsumenterna skall tvingas till att välja branchens förlegade distributionskanaler. Och ingen motprestation skall krävas av branchen själv. En jämförelse skulle kunna vara att lagstifta mot cykling, kollektivtrafik och samåkning för att lösa Volvos problem.

Artister och kreatörer borde istället vända sig till sina distributörer och bolag och kräva att deras verk tillgängliggörs på ett modernt sätt. Att internetleverantörerna skall vara en del av lösningen borde vara självklart.En slags licens för fildelning där ersättning utgår till upphovsrättsmän är inte en dålig idé.



Andra bloggar om: ipred, fildelning

Med anledning av orkanen Gustav har det talats en del om New Orleans den senaste tiden. Jag var där 2000, innan Katrina och älskade stället. Voodoo, jazz, murkna trähus och fuktig luft. Det var samma år som D'angelos grymmaste platta "Voodoo" släpptes. I varje fall associerar jag New Orleans med D'angelo, och vice versa. Idag när jag läser en intervju med Erykah Badu i senaste numret av Kingsize så inser jag hur mycket jag saknar honom.

Sedan "Voodoo" släpptes har D'angelo gripits otaliga gånger för trafikbrott och droginnehav. Inte så fresh. I varje fall har jag hört en massa rykten under åren. Bland annat att han skulle ha lagt ned msuiken på grund av sina ätstörningar (bisarrt). Tidigare i år släpptes en samlingsplatta "The best so far.." men utan något substantiellt nytt material (vilket ju ligger i sakens natur). Nu sägs det ändå att han håller på att spela in nytt, men ingen verkar veta när en eventuell ny platta kommer finnas färdigt. Snart hoppas jag.

Så länge går "Voodoo" svettig på repeat i iPoden.

Hemsida |  Videon till "How does it feel" | Live video "Send it on"
Andra bloggar om: D'angelo, voodoo

 

1. Lazee "Rock away" [3:55] Video MySpace
2. Maskinen "Segertåget (Martin Skogehall remix)" [5:58] Video Hemsida
3. The Kid "Portion Control"  [3:15] Ladda ned MySpace
4. Mange Schmidt "Inget att förlora" [3:58] Video
5. Robyn "Cobrastyle" [4:11] Live hos David Letterman Hemsida
6. Looptroop Rockers med Timbuktu "Naïve" [3:47] Video MySpace

Ramadan-bonus: Mesut Kurtis "Burdah" [4:46] Video Hemsida

Den här veckan fattade jag äntligen att Lazee är skåning. Det kändes märkligt. Men jag gillar verkligen tempot och beatsen. Ska kolla in hans album vad det lider. Eller snarare, när lönen kommer. Videon är dessutom super.

Maskinen börjar med den nya singeln bli ett allt mer intressant projekt. Fast Martin Skogehalls remix är bättre än originalet. Spåret i sig är dessutom bättre än den tidigare dansdängan "Alla som inte dansar". Däremot fattar jag inte alls poängen med den upp och nedvända WuTang-loggan.

Mina gamla favoriter The Kid har dykt upp igen, Detta spår finns dessutom tillgängligt för gratis nedladdning på last.fm. Fler spår finsn att lyssna på på deras MySpace-sida. Varför jag sedan fastnat för den outhärdlige Mange Schmidt vet jag inte. Kanske är det alla timmar med P3 i bakgrunden som helt enkelt hjärntvättat mig. Robyn högaktar jag verkligen sedan den senaste plattan, så henne skäms jag inte för. Notera hennes komp-band på live-framträdandet.

Jag är inte riktigt säker på varför Looptroop har lagt till rockers i sitt namn, eller vad det egentligen innebär, men första singeln med Timbuktu är helt ok.

Så är det ramadan, och då kan man lugnt lyssna på lite religiös musik. Den makedonske nasheed-sångaren Mesut Kurtis är lite av en favorit. Han ligger dessutom på Awakening Records som just verkar ha signat vår svenska musse-soulsångare Ashar Khan. Kolla in videon. Jag tror aldrig jag sett någon utföra bön i en musikvideo. Särskilt inte två gånger, varav en på sjön.

Andra bloggar om: lazee, maskinen, robyn, the kid, mesut kurtis, hip-hop, nasheed, ramadan

Vi har lagat en del av att vi missar så mycket av OS i år. Så sa jag att jo men 2012 är det i London så då är inte tidsskillnaden så stor. Då kan vi se mer. Så böejade jag räkna upp var OS ska vara de närmaste gångerna, och vi fastnade vid Vancouver. Någon av oss sa: vi åker dit. Och den andre: ja varför inte. Så nu kollar vi på biljetter och scheman och leker med tanken att passa på att se Kanada och gå på vinter-OS 2010.

När jag har surfat runt har jag stött på de här filmerna på YouTube. Filmerna som kandidatstäder har gjort i tävlingen om att få olympiaderna. Det är jävligt många städer som har tävlat genom åren, och filmerna blir liksom ett slags monument över olympiader vi aldrig komemr få se. Bland annat OS i Stockholm 2004. Det hade varit grejor det. Här är tre favoriter:


New York City 2012


Stockholm 2004


Doha 2016

Tony Blair, som är kvartettens specielle utsände förhandlare i mellanöstern, deklarerar i en utfrågning i brittiska parlamentet att han inte har besökt Gaza. Och detta är ändå mannen som är tänkt att lösa Israel-Palestina-konflikten.

Tala om att inte se skogen för alla träd.

Andra bloggar om: Tony Blair, Israel, Palestina, Gaza, mellanöstern

Veronica Maggio "Måndagsbarn"
Från albumet "Och vinnaren är..." (2008)

Under tiden jag var "arbetslös" grämde jag mig mycket över den vändning min karriär tagit. Eller arbetstalibanen i mig gjorde i varje fall det. Det har verkligen haft sina fördelar att ta dagen som den kommer. Lyckas man dessutom förtränga den ekonomiska baksidan det medför, är det ganska skönt att jobba fem dagar ena veckan och två den andra. Tänk att ligga i badet en onsdag klockan 14 och lösa sudoku. Eller sitta uppe klockan 02 och se gamla avsnitt av Arkiv X. Men nån gång måste det ta slut. Och nu när det gör det, är jag ganska nöjd ändå. Det var nog på tiden.

Andra bloggar om: veronica maggio, jobb, arbetslöshet

Det står en ung man och granskar sina fötter på Stigbergstorget. På håll tror jag först att han är barfota. Sedan tycker jag att det ser lite kontsigt ut och jag tänker att han säkert har någon missbildning eller märklig fotsjukdom. Lite närmare inser jag att han halt enkelt provar sina nyinköpta hudfärgade sneakers. Eeow.

Jag tror faktiskt att jag befinner mig i någon slags chock och helt enkelt måste skriva av mig. I två dygn har jag nu följt turerna kring den nya FRA-lagstiftningen, a.k.a. Lex Orwell, med en växande känsla av olust. Verklig olust. Särskilt illa berörd blev jag av den absurda politiska fars som utspelade sig i kammaren i går kväll, där Fredrick Federlay (c) spelade huvudrollen efter flera dagars melodramatisk uppladdning. Ett hån mot alla som någonsin lagt en röst i ett svenskt val. Särskilt mot hans egna väljare.

Det är både skrämmande och löjeväckande att se borglig politiker efter borglig politiker gå upp i talarstolen och försöka få en lag som öppnar för avlyssning av hela befolkningen, till någonting som på något vis går ihop med demokrati, frihet eller medborgliga rättigheter.

Ikväll kommer med all säkerhet Sveriges alliansregering avskaffa det öppna och fria samhället. Jag vill ändå ge helt otroligt mycket cred till hjältarna och partikamraterna Mehmet Kaplan (mp) (som fick mig att vilja börja grina nu ikväll), Lage Rahm (mp) och Peter Rådberg (mp). Jag är verkligen stolt och glad över att vara miljöpartist. Tyvärr räcker ju inte det så långt i det här fallet.

Jag är inte död. Internet finns även i Göteborg. Jag har heller itne drabbats av afasi eller fåt händerna amputerade. Jag har bara varit upptagen med att inte vara så upptagen. Det är bra. Jag mår bra. Det blir nog liv på bloggen igen vad det lider.

Afasi & Filthy "Jobb"
Från albumet "Fläcken" (2008)

Socialpolitik, ekonomi, hiphop, electro och lego! Härligt härligt, men farligt farligt.

Andra bloggar om: afasi & filthy, jobb, hiphop, electro

Petter "Goda dagars magi"
Från albumet "God damn it" (2007)

Petters nya, helt hyfsade, singel innehåller en sampling. Det tog mig en bra stund innan jag fattade varofrån den kom. Den kändes bara grymt bekant. Vet du varifrån den kommer?

Andra bloggar om: petter, hiphop, samplingar

theFringe
Live i Delft, IO Fest

Kan någon ge Holland en halstablett!?

Andra bloggar om: hiphop, theFringe, holland

Det är verkligen ingen promenad i parken att vara arbetslös (elelr vad jag nu är egentligen). Det är nästintill ett halvtdsjobb bara att registrera sig som arbetslös. Arbetsförmedlingens tekniska plattformar gör mig helt galen. Ens CV skall registreras på flera olika ställen t.ex. Samma uppgifter. Om och om igen. Dessutom skall man rringa till kundtjänsten och säga till när man gjort det så dom kan tanka över uppgifterna till sitt register. Dom skulle fan lika gärna kunna ha hålkort om dom ändå inte tänker utnyttja den nya teknikens fördelar.

Och registrerar man inte sin CV på alla ställen så kan man bli utsparkad. Ja just det, hela tiden detta hot om att du blir utsparkad. Gör du inte det här innan den och den dagen avförs du som arbetssökande. Dom ger mig ett datum som jag skall infinna mig på Arbetsförmedlingen med orden komemr du inte blir du utsparkad. Jag kommer och alla bara tittar frågande på mig. Eh ja jo det står här på lappen att jag skall komma idag, annars blir jag ju utsparkad. Jaha haha ja vi skrev visst fel datum. Det skall vara 14 inte 04. Så kom den fjortonde, annaras blir du utsparkad då!

När man dessutom ringer till kundtjänst räcker det inte med att uppge sitt fullständiga personnummer, nej man måste uppge sitt fullständiga namn, sin gatuadress postnummer och postort samt vilken a-kassa man tillhör för att bevisa att man är den man utger sig för att vara. Först då får man prata med dom.

Kravet på att allting man någonsin företagit sig skall styrkas med åskilliga intyg är också irriterande. Jag har aldrig varit med om att någon arbetsgivare någonsin frågat mig efter intyg på att jag verkligen arbetade som brevbärare över julen 02. Förutom Arbetsförmedlingen då.

Men det är ok. Jag får pengar om allting annat skulle skita sig, och man vill ju trots allt vara en lydig och god medborgare. Så jag kopierar intyg och betyg, registrerar meriter på löpande band tills jag blir åksjuk, och vi skrattar tillsammans, jag och personalen på Arbetsförmedlingen mellan hoten om utspark. Ingen är trots allt otrevlig. Jag kan bli irriterad och trött, men inte arg. Jag förstår att man måste anstränga sig och det gör jag gärna. Det enda som känns en smula kräknande är det faktum att hela systemet verkar bygga på att man är skyldig lögnare och fuskare tills man sjäv bevisat motsatsen, och alla möten har sin utgångspunkt där. Det verkar vara en lång, segdragen och jobbig process att bevisa att man är duglig och kapabel, vilket lett till att jag faktiskt fått ett jobb innan jag ens hunnit slutföra själva registreringsprocessen inklusive basinformationsträffen.

Andra bloggar om: arbetslöshet, arbetsförmedlingen, jobb